Historiska personer

I en serie artiklar under 2020 kommer du få möta 10 personer som bott eller verkat här och som lämnat avtryck på olika sätt.
Av Kukkamariia Valtola Sjöberg (med hjälp av Bertil Lindh Hembygdsföreningen)

Emil Lennmalm
Han hade i uppgift att driva in skatten men tyckte samtidigt den var för hög. Han blev den sista landsfiskalen i Toresund och hade mycket inflytande då hans arbetsuppgifter innefattade skatteuppbörd, indrivning och polisverksamhet.

Hans fullständiga namn var Karl Emil Hugo Lennmalm och han föddes i Norrköping 4 oktober 1864. Han kom senare till Toresund tillsammans med sin hustru Helena Löfgren och dottern Margaretha. Familjen bosatte sig på Vånga nr 1 som var länsmansboställe i Toresund.

I egenskap av landsfiskal var Lennmalm ofta involverad i traktens händelser. Man ser både Emils och hans fru Helenas namn som vittnen på olika dokument, t ex på köpebrev för fastigheter eller bouppteckningar. Emil var också ledamot av kommunalfullmäktige i Toresund och var involverad i tillkomsten av bron. Tidningen rapporterade om debatten om brobygget, och där står att läsa att Lennmalm var emot att extra medel skulle tillsättas för byggandet, då han ansåg att skatterna var så höga.

År 1928 fick Lennmalm lära sig att handskas med ”bovar” av landsfiskalsbiträdet Konrad Hugo Haag som bodde hos honom under denna tid. 1931 flyttade Emil till Strängnäs. Han var då 67 år och gick i pension. Karl Hugo Emil Lennmalm dog på Smeden i Strängnäs den 11 november 1947. Hustrun Helena dog i lungcancer i Vånga i Toresund redan 1925.

Josef Cornelius Holm
Disponent, despot och remfabrikant. Den här gången ska vi få lära känna Josef Cornelius Holm som lät bygga det första industrihuset i Stallarholmen (idag Gula Industrihuset), där han grundade AB Remmar.

Josef föddes den 22 april 1866 utanför Helsingborg. Som tonåring misskötte han sig och fick sluta på läroverket. Det låter ju väldigt allvarligt men orsaken till det var att han gått med sin kusins käpp på stan och att han hållit på med ”fruntimmersaffärer”. På den tiden skulle unga män inte gå med käpp förrän de tagit sin examen och denna sed bröt han alltså mot. Föräldrarna skickade honom därför utomlands, till London, för att arbeta.

Josef kom därefter att bo på flera ställen i världen. I Australien gifte han sig med Ida Alma Alfvida Sandberg och fick två barn. Paret flyttade hem till Sverige 1895 men äktenskapet var olyckligt och de skilde sig. Josef gifte därefter om sig med Elise Charlotta Lindberg och familjen bodde i Tyskland i åtta månader. Det var troligtvis där han fick erfarenheter om läderindustrin.

1915 flyttade de till Stallarholmen och familjen bodde alltid flott och höll storslagna fester. Josef var både trevlig och charmerande men i hemmet var han, enligt en släkting, ganska despotisk. Förutom det första industrihuset för AB Remmar, lät han även bygga en ståtlig villa, Rosa villan på Brogatan 27.
Sammanlagt fick han åtta barn i tre olika äktenskap.

Josef Cornelius Holm dog i Stockholm den 13 juli 1942, 74 år gammal.

Fanny Alving – Populär författare med tragiskt livsslut
Författaren Fanny Alving, som bland annat skrev ”Mälarfolk, som det var en gång” föddes 1874 i Äleby, Ytterselö. Familjen flyttade till Traneberg i Stockholm år 1877 och Fanny Alving blev sedermera elev vid Palmgrenska skolan. Det var den första skolan i hela Skandinavien som hade gemensam undervisning för flickor och pojkar. Hon tog studenten 1893 och var därefter bland annat anställd som kontorist på grekiska konsulatet i Malmö.

Fanny reste en hel del i Europa och gifte sig med byrådirektör Sven Norrman 1898. Ett äktenskap som gav en son, Anders Norrman. Fannys andra äktenskap var med lektor filosofie doktor Hjalmar Alving. Tillsammans med Hjalmar fick hon dottern Beat-Sofi Alving, kallad ”Bojan”, och dottern Barbro Alving. Barbro Alving blev sedermera journalist, känd som signaturen ”Bang” och ”Käringen mot strömmen.”

Fanny Alving var en flitig och uppskattad författare som skrev ett stort antal böcker, bland annat under pseudonymen Ulrik Uhland. Boken ”Mälarfolk, som det var en gång” handlar om människor och miljöer på Selaön och Toresund. Fanny hade mycket inspiration att ta av till boken för hon behöll sitt barndomshem på Selaön hela livet.

1936 drabbades Fanny av en psykos. Hon led av depressioner och fördes så småningom till Beckomberga där hon vistades till sin död 2 juni 1955. Fanny Alving ligger begravd vid Ytterselö kyrka.

Gustav Björkholm
Heroin, konjak och kvicksilver. Arsenik, tobak och kalla avrivningar. Det var metoder som användes mot spanska sjukan. Gustav Alvar Björkholm var en av de Stallarholmsbor som drabbades i pandemin, som var en ovanligt svår och dödlig form av influensa som härjade i världen 1918–1920. Gustav föddes 20 juli 1893 och dog av spanska sjukan vid 25 års ålder, 13 december 1918. Han var sjöman, eldare på en ångbåt och son till Matilda Kristina och skepparen Karl Emil.

Det var i många fall verkningslösa ”mediciner” som användes när sjukdomen härjade men vi vet inte om någon av de ovannämnda kurerna användes i vården av just Gustav. Det vi dock har fakta om är att symptomen hos de drabbade var sådana som feber, svår huvudvärk, lunginflammation och mörka fläckar på kinderna.

I Stallarholmen dog minst 30 personer av sjukdomen.

Det fanns rekommendationer för att minska spridningen av spanska sjukan: att undvika folksamlingar var en av dessa och därför hölls biografer och teatrar stängda. En annan åtgärd var att skolstarten sköts upp flera månader i väntan på att epidemin skulle ge med sig och för att skolorna skulle kunna användas som tillfälliga sjukhus.

1928 upptäcktes penicillinet av en slump av den skotska biologen Alexander Fleming. Tack vare denna lyckträff kan vi idag behandla bland annat lunginflammation. Denna medicinska upptäckt är vi nog många som är väldigt tacksamma över, på så sätt kan svåra effekter av influensa behandlas på ett bättre sätt än med heroin och konjak.

Maria Stade – Barn i biskopsgården
Som barn drömde hon om en karriär som cirkusprinsessa och att rida på en vacker häst klädd i en paljetterad klänning. Maria Stade föddes 21 augusti 1884 som dotter till Frieda von Pieverling och Strängnäs biskop Uddo Lechard Ullman. I skriften ”Barn i biskopsgården” berättar Maria om sin uppväxt som framstår som väldigt idyllisk med bland annat bad på sommaren i något som de kallade för ”Svinhuset” men som i självaverket hette ”Swinhufvuds badhus.” Första gången Maria träffade sin blivande man, kyrkoherden i Överselö församling Frans Stade, var på hennes pappas 80 års dag när han var gäst på det firande som hölls.

Frans gjorde ett så starkt intryck på henne att när hennes svägerska undrade om hon inte skulle förlova sig snart svarade Maria ”Ja, inte vet jag, vem jag skall gifta mig med, men om kyrkoherde Stade i Överselö friar till mig, då säger jag ja bums.”

Paret gifte sig 1909 och hon blev prästfru i Överselö socken. Maria satt i barnavårdsnämnden i flera år och dit kom människor som sökte hjälp för att få till exempel strumpor och skor. Hon berättar i skriften ”Maria Stade, prästfru i Överselö socken”: ”Alla som hade hundar fick ju betala en viss skatt (—). De pengarna skulle användas till skodon till fattiga skolbarn (—).

Maria fick fyra barn tillsammans med Frans och var också styvmamma till hans två barn från ett tidigare äktenskap. Maria sade om sin egen barndom som författaren Erik Gustaf Geijers: ”Minnet av mitt föräldrahem ligger som ett solljus i mitt bröst.”

Maria Stade gick bort den 17 december 1975.

Gunnar Wahlgren – Driven disponent
Gunnar Wahlgren deltog i finska vinterkriget och reste till de flesta länder runt om i Europa mellan åren 1920–1943. Men vem var han egentligen?

Gunnar föddes i Dalarna 1902 och kom till Stallarholmen 1933. Han var mycket aktiv inom det kommunala livet och var delaktig i sammanslagningen av Toresund och Selaö kommun som skedde 1951. Han var också ordförande i Toresunds kyrkofullmäktige och nykterhetsnämnden samt vice ordförande i kommunalfullmäktige, ledamot i skolstyrelsen, taxeringsnämnden och polisdistriktet.

Han var också disponent på Adlers kartongfabrik AB. Där utmärkte sig fabriken under 1930-talets ekonomiska kris genom att kunna anställa 75 personer. Det var så anmärkningsvärt så till och med tidningen skrev om detta den 1 maj 1933 med orden ”Strengnäs Tidning har idag tillfälle att lämna ett meddelande som är av en synnerligen glädjande innebörd för ett av de större samhällena i vår ort nämligen Stallarholmen. Detta samhälle, som varit hårt prövat av arbetslöshet, kommer nu att få en avsevärd lättnad i sitt betryck genom att inom kort kommer dit att förläggas ett betydande industriföretag.”

Efter den stora branden 1935 i Industrihuset där kartongfabriken huserade lades dock Adlers Kartongfabrik ner men Gunnar Wahlgren bildade snart sitt eget företag, Stallarholmens Industri AB (SIA) som bland annat tillverkade järnsängar. Gunnar avled hastigt i maj 1950 av en hjärtattack bara några dagar innan han skulle fyllt 48 år. Han har fått en väg uppkallad efter sig i Stallarholmen, Wahlgrens väg som ligger i närheten av Toresunds IP.

Elin Andersson – Lärarinna på Tuna skola
Hon var lärarinna, kusin till en Stallarholmskändis och reste till det ”stora landet i väster.” Men vem var egentligen Elin Andersson?

Hon föddes i Färjestugan på Ytterselö 1882 som dotter till Erica Jansson och Johan Christian Andersson. På sin mammas sida var hon kusin med konstnären Uno Stallarholm. När Elin var 26 år gav hon sig iväg på ett stort äventyr till Amerika och stannade där ett par månader. Troligtvis hälsade hon på sin morbror Albert Jonsson som emigrerat under sekelskiftet.

Vi vet inte många detaljer om Elins arbete mer än att hon undervisade på Tuna skola och att hon även bott i Gnesta där hon var registrerad som ”småskolelärarinna.” Däremot vet vi att arbetet som lärarinna under sekelskiftet var ett yrke med olika sidor. Lönen var ofta under existensminimum men trots det var yrket eftertraktat. Det berodde på att arbetet var relativt självständigt, trots att samhället styrdes av män och att det fanns många åsikter om hur kvinnor skulle vara. Lärarinnan utövade inflytande i det lokala samhället och på nästa generation, det var helt enkelt ett respekterat yrke.

Det var lärarinnan, i det här fallet Elin, som uppfostrade barnen i vad som var rätt och fel, hon var med och skapade normerna. Men Elin slutade som lärarinna i Stallarholmen 1912 och flyttade då till Tveta i Södertälje. 1920 gifte hon sig med Jöns Månsson och de flyttade tillsammans till Solna där Elin dog 1953. Förmodligen bidrog Elins lärargärning till att många skolbarn både i Tuna och på andra platser fick med sig viktiga kunskaper för livet.

Margareta Leijonhufvud – Den milda drottningen på Tynnelsö
Hennes liv innehöll blod, spioneri och kärlek. Margareta Eriksdotter Leijonhufvud föddes 1 januari 1516 som dotter till Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) och Ebba Eriksdotter (Vasa). Hon var fyra år gammal när hennes pappa halshöggs under Stockholms blodbad.

Den 1 oktober 1536 gifte hon sig med kung Gustav Vasa i Uppsala domkyrka och enligt Per Brahe skedde bröllopet med ”synnerligen stor ståt, fröjd och härlighet”. Relationen mellan makarna beskrivs som lycklig och det berättas även att Margareta hade ett milt och vänligt sätt. De fick 10 barn tillsammans, fem söner och fem döttrar, av vilka två söner sedermera blev kungar.

1527 hade Gustav Vasa tagit över Tynnelsö slott och både han och Margareta var ofta på slottet. I sin roll som drottning fick hon det högsta ansvaret för hovets hushåll och personal, inköp, kontakt med leverantörer samt vissa utrikespolitiska uppgifter. Margareta hjälpte också allmänheten genom att ge lån och gåvor till hjälpbehövande.

En vinter fick hon i uppdrag av kungen att skicka ut spioner som kunde utreda hur stämningen var bland allmogen i Södermanland. Missnöje rådde över dagsverkena på Gripsholms slott och på den tiden kunde oro bland bönderna lätt leda till uppror. Kanske kartlade spioner stämningen kring våra trakter vid denna tid?

Margareta avled 26 augusti 1551 på Tynnelsö slott. Hon var endast 35 år gammal och dog till följd av en kort tids sjukdom. Enligt sägnen sägs det att en solförmörkelse ska ha inträffat då hon dog och hennes eftermäle blev att hon länge sågs som den ideala drottningen.

Samuel Dahlberg – Baptistpastor och storbyggare

Han var pappa till 11 barn, baptistpastor och byggmästare. Samuel Hansson Dahlberg föddes i Rättvik den 1 januari 1865. Han gifte sig med Kerstin Hansdotter och tillsammans fick de 7 barn (varav en son som dog i späd ålder). Samuel var en troende baptist och engagerad predikant. Klippan i Giresta i Toresund var ett av de tidiga kapell som användes av baptisterna från mitten av 1870-talet. År 1893 kom Samuel med familj och bosatte sig i Klippan.

När Kerstin dog 1902 av lungsot gifte han om sig 1909 med Anna Andersson och de fick 4 barn tillsammans. När även Anna dog 1918 gifte han om sig en tredje gång med Selma Maria Hultman. Som byggmästare byggde han bl a ett nytt hus till färjkarlen (Brovägen 2 på Selaön) samt Fjällsta och Gesta skola. Han byggde också det första ålderdomshemmet, Selaöhemmet i Ytterselö på 1930-talet och f d kommunalhuset. Vidare byggde han på 1930-talet Salemkyrkan på Selaön. Dahlberg var också ordförande i Sällskapet för Nykterhet och Sedlighet som hade direkt koppling till baptisterna. Detta var ett vanligt namn på de ideella föreningar som bildades i en tid när frikyrkoförsamlingar inte fick vara lagliga ägare av fast egendom. Han var också ordförande i Toresunds fruktodlarförening. Samuel Dahlberg dog i Klippan i Toresund den 30 juli 1954.